Den Svarta Svanen

Den lilla Aboriginal-flickan satt i mörkret vid det lilla vattendraget och grät. Tårarna droppade ner i vattnet där de pluppande åstadkom ringar som efter hand planade ut. En svan kom nyfiket glidande fram till henne och tilltalade henne med sin näbbiga röst. Varför är du så ledsen, lilla barn,vad har hänt? Flickan stirrade storögt på fågeln, hon såg att det var en svan men hade aldrig tidigare sett en svart sådan.

Hon slutade gråta och gav sin förklaring. Hemma i vår by skall alla vuxna utföra sin årliga dans till jordens ära. Då ska kvinnorna vara prydda med fina fjädrar på huvudet. Då far är sjuk har han inte lyckats jaga fjäder till mor, hon kommer att bli ensam om att vara utan. Därför tänkte jag att om jag ser en fågel här vid vattnet skulle jag stjäla en fjäder till mor.

Jag ska ge dig ett förslag, svarade svanen, du ska få stjäla en fjäder ur min skrud på ett villkor. Oh, utbrast den lilla flickan glatt, men då blir du ju ful på kroppen. Äsch, svarade svanen, den växer snart ut igen.

Jag är här för att välja ut en plats där vi svarta svanar ska leva, fortsatte den svarta svanen,  som skydd behöver vi spjut. Men eftersom alla era män är jägare vågar vi inte lita på deras skydd. Men du kunde bli vår ”Gidgee”, ett spjut som skyddar oss med styrkan av moderskärlek. För den är starkare än vapen. Du får din ”stulna” fjäder att lämna till din mor, men du måste återvända hit före solens uppgång för att för evigt vara svanarnas beskyddare.

Så skedde, under dansen då folket tog jord och gnuggade den i sina armhålor enligt gamla traditioner, bar flickans moder stolt en svart blänkande fjäder på sitt huvud. Men moderns glädje förbyttes i sorg nästa morgon då hennes barn var borta.

Flickan stod nu som svanarnas Gidgee vid det lilla vattendraget. Runt henne omgavs platsen av en sällsam kärleksfullhet och stillsamhet där allt fler svarta svanar elegant landade.

Men flickan saknade så innerligt sin mamma. Spjutet grät, fast dess tårar inte gjorde någon inverkan på vattnet. Däremot gjorde de inverkan på den store guden Biami som från sin himmel lät flickans tårar växa till en ringlande flod.

Detta skedde för längesedan i sydvästra delen av Australien, flickan var av det gamla Noongarfolket, och den ringlande floden  Swan river. Platsen där spjutet växt till en väldigt träd, kallas ”Maali Mio” Svanarnas hem.

Denna berättelse är en myt
men i ord kan läsas ett barns
omätliga kärlek till sin moder

© Ian McOwen

4 thoughts on “Den Svarta Svanen

  1. harzdorf

    Du har en förmåga att skapa berättelser som fängslar att vilja läsa mer och mer, förstår nu hur viktig Nanny Molly varit i ditt liv…läser vidare….tjingeling

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s