En Magisk Afton

Durness, Diùirnis på gaeliska, är en avlägsen plats i nordvästra högländerna i Skottland. Här brukar befolkningen tävla i klassiska  kamper och underhålla med sång och musik.

Vid mitt sista år som tonårig hade jag äran att få deltaga i en sådan folklig tillställning. Det intressanta var att en sång och musikgrupp från Australien skulle uppträda en afton. När min mor fick reda på detta  hoppade hennes Aussie hjärta extra slag och hon avkrävde mig ett löfte att medfölja henne till Durness.

Min far beklagade att han inte kunde vara med, han hade lovat deltaga i ett militärt möte med inbjudna Gurkhas, soldater från Indien. Mor blev besviken, hon tyckte att far ändå träffade soldater varje dag,  Gurkhas kunde väl vänta.

Men det blev mor och jag som gladde oss i Durness och det blev en underbar afton. Mor var iklädd en vacker tartan dress, själv bar jag till hennes ära en ny kilt i Australian pattern och min Skotska Balmoral med silvertisteln.

Durness Highland Gathering choir framförde tillsammans med Aussie gruppen älskade skotska och Australiska sånger. Publiken sjöng med och mors vackra gestalt och sångröst uppmärksammades av körledaren som ledsagade henne fram till gruppen. När hon där fick leda Australiens hymn, Advance Australia Fair, tårades mina ögon av stolthet, Oh God, vad jag älskade mor.

Denna afton var magisk, men skulle bli ännu bättre. När tonerna till Flùr na h-Alba, Flower of Scotland började fyllas av sångröster i eldskenet hörde jag en mycket välkänd baryton bakom min rygg. An’ when Ah felt a hand oan mah shoolder, Ah realized…Gurkhas had tae wait!

Bless
Ian McOwen