School Days Down Under del 2

Bluey parkerade utanför skolan och följde mig in. Det var inget konstigt med skolan, det konstiga började på skolgården. Här mottogs vi av en som vi först trodde var en skolfröken. Hon hade någon slags svart lärarkappa och viftade med en pekpinna. Långt ner på näsans spets bar hon ett par gammedags glasögon. Med rynkade ögonbryn utbrast hon högdraget: Jaså, det är dags att infinna sig nu, i min skola gäller det att passa tider!

Jag tyckte detta var mystiskt, denna person verkade vara för ung för att vara lärarinna, tyckte hon mera var i min egen ålder ungefär. Jag tittade förvånat upp på Bluey och märkte då att han hade svårt att hålla sig för skratt. Det blev ett trefaldigt skratt och ”lärarinnan” förklarade situationen. Skolan sköttes av en lärare, allmänt känd som ”Old Crancy”. Trots detta skämtsamma öknamn var han en ganska ung man som hade ansvar för två skolor i Queensland outback. För tillfället besökte han den andra skolan. Till sin hjälp hade han en ung flicka, dotter till traktens doktor, hon skötte en del av radiotrafiken tillsammans med en pojke, en mycket speciell pojke.

Det visade sig vara den pojke med röd mössa som vi tidigare sett driva kameler. Han satt nu vid en hink vatten och tvättade av sina armékängor som blivit nedsmutsade av djurens skit på kameltraden. Han deltog hjärtligt i vårt skratt och började vifta runt med sin röda mössa. Plötsligt märkte jag att det inte var på grund av glädje han viftade, hans ansikte visade största allvar.

Som en projektil ur marken dök en stor orm upp och högg mot mig. Jag minns att jag blev stel av skräck men kamelpojken fattade situationen. Han drog mössan över ormens huvud och när den högg flera gånger slet han mössan till sig, tänder rycktes ut. Därefter satte han blixtsnabbt sin ena bara fot under reptilen, föste den upp för att med sin högerfot förpassa den in i väggen med en våldsam spark. Ormen verkade vara död och pojken tog upp den och gick lugnt sin väg. Bush meat, han lämnar den till männen på workshopen, de äter den, förklarade doktorns dotter, och så gör de ett hattband av skinnet.

Eftersom ormen försvann i magarna på workshopens anställda och skinnet försvann i deras produktion blev det aldrig  klarlagt om det var en Taipan. Men man måste vara beredd på om man ser en orm ute i Australiens outback så är den giftig. Till skillnad från övriga världsdelar är majoriteten av Australiens ormar giftiga. Den giftigaste av alla världens ormar, inlandstaipanen (även känd som Western Taipan och Fierce Snake), hittas i området där delstaterna South Australia, Northern Territory, Queensland och New South Wales möts.

Detta var en egendomlig skoldag som står klar i mitt minne som den dag då jag mötte min första orm och två av mitt livs bästa vänner.

God Bless.
Ian

2 thoughts on “School Days Down Under del 2

  1. ianmcowen Inläggets författare

    Jag fick senare berättat att ett brev innehållande ett hattband av ormskinn levererats till gården, avsändaren var anonym.
    Mormor ville inte att jag skulle använda delar av döda djur som prydnad. Morfar delade hennes mening, hattbandet förstördes.
    Ian

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s