Mannen med Silvertisteln del 2

Lille Branan växte upp i en mycket harmonisk och kärleksfull familj och han formades därefter. Hans skoltid var speciell. Han utvecklade här ett ledarskap, skolkamraterna såg upp till honom och hans lärare uppskattade denne elev som med sin starka känsla för rättvisa ofta lugnt och metodisk löste de problem som kunde uppstå bland skolkamraterna.
Han älskade att plocka sönder allehanda maskiner för att därefter laga dem igen. Som tonåring blev Branan något av en eremit som föredrog att hellre syssla med motorer än att hänga ute med kompisarna. Det gick rykten om att det inte fanns en söndrig motor som unge Branan inte kunde reparera.

Dessa rykten nådde också en bilfirma som erbjöd Branan ett välbetalt arbete som mekaniker hos dem. Att en 16årig pojke fick nästan samma lön som de andra mekanikerna väckte först ilska och avund bland en del, men efter ett tag blev det vanligt att även dessa gick till Branan för att få råd. Han blev känd som den bästa mekanikern på firman. Han var ung, hade ännu inget körkort men fick tillåtelse att provköra på firmans provbana. Här utveklade Branan ytterligare en gåva, som bilförare av högsta klass. Det var en god tid i hans liv,  i hemlighet sparade han pengar för att köpa en lämplig bil till sin far som denne kunde resa omkring i på somrarnas marknadsplatser med sina ur.

Men något kom emellan. Under ett arbete med försilvring av ett fickur hamnade syra i faderns ögon. Synen försämrades för att till slut försvinna helt, han blev blind. Trots detta fortsatte Duncan att laga klockor men kunde inte ge sig in i svåra projekt som krävde lupp. I förtvivlan över denna världens orättvisa besökte Branan för första gången en bar och drack sig full. Ångesten dagen efter blev tydligen svår, efter detta tillfälle sågs han aldrig mer berusad. Pappan klarade av sitt arbete, Branan hade god lön och mamma Aileens fiol var eftertraktad på olika conserter. Familjen hade dessa år det ganska bra, men en herre vid namn Adolf Hitler förändrade deras liv radikalt. Dagen efter sin 18-årsdag 1941,  anmälde sig Branan McTaggart till krigstjänstgöring.

När han stod i uniform inför sina föräldrar överlämnade dessa en lyckoamulett i form av en Scotlands tistel, tillverkad i silver av fadern. Tisteln var gjord av en blind man men med starkaste faderskänsla och kärleksfullaste händer var den ett vackert konstverk. Modern hade omsorgsfullt sytt fast den i armébaretten och iklädd denna egentligen icke reglementsenliga militära persedel tog den unge Branan steget in i vad som gått till historien som ”andra världkriget”!

Fortsättning följer Del 3

3 thoughts on “Mannen med Silvertisteln del 2

  1. doje

    Ser framemot del 3 !
    Hoppas att allt är väl med dig, jag kom i kväll hem från en 12-timmars utflykt för att visa våran Nord-jobbare det helsta sevärda här på nordsidan av Island, en jätttefin tur🙂.
    Sköt om dig !
    Kram

    Svara
  2. ianmcowen Inläggets författare

    G’day Doris. eller ska jag kalla dig Doje? Jag är väldigt glad över att du tittar in och
    läser i min blog. Som du märkt är jag ingen flitig blogvän när det gäller att skriva.
    Därför uppskattar jag mycket dina besök.

    Jag har fått erbjudanden från två bokförlag, (ett i UK) men jag har så mycket kvar att skriva
    och har inte alls brått, söker inte berömmelse och har god ekonomi. När jag skriver minnen så ser jag ofta bilder från förr i inre syn och kommer ihåg.

    Bytte mitt plane till ett något större, men har nu bytt tillbaks igen. Min lilla Cessna
    passar mig så bra. Men på grund av vissa omständigheter blir det inte av att flyga så mycket nu.

    Brukar tillsammans med Kojiki titta in på din blog som är intressant och du ser väldigt fin ut på bilden. Trevligt att läsa och se bilder på din resa.

    Jag fick överreskande ett brev från en man i Egypten. vi hade faktiskt varit skolkamrater i Australien.Du kommer snart att läsa om denne märklige Kamel-pojke om du vill.

    Önskar dig och de dina allt gott.
    Din vän Ian

    Svara
  3. doje

    Hej Ian !
    Du kan kalla mig antingen Doris eller Doje som är ett smeknamn som mina syskon gav mig när jag var liten😉.
    Ser verkligen framemot att läsa om Kamel-pojken, visst är det en liten värld som vi lever i !
    Sköt om dig,kram.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s