Mannen med Silvertisteln del 4

Arvet
Våren 1987 var det dags att inställa sig på armens skola. Min mor var inte så glad för det men min far kunde inte trots sin stramhet dölja sin förtjusning. Mina systrar kramade om mig och Janine grät öppet. Alla på gården vinkade mig farväl när jag klättrade upp i vår lasbil, den bil som så ofta kört mig till byns skola. Och som så ofta med Old Tag bakom ratten. Det var många mil att köra.

När vi nalkades skolans portar stannade Old Tag en bit därifrån, slog av motorn och vände sig mot mig och sade. Lad, du sitter här hos mig som en pojke men när du passerat portarna är du en man, i alla fall på väg att bli en. Att du kommer att göra ditt bästa är jag övertygad om och skulle några problem dyka upp så finns jag för dig. Sedan gjorde Old Tag något som förvånade mig, han böjde sig fram och omslöt mig i en kram. Därefter tog han av sig sin slitna barett, lossade med sin pennkniv silvertisteln och räckte mig den med orden: detta är det finaste arv jag har efter min far och jag har burit den många år med stolthet. Jag har ingen son, men du Ian har varit som en son för mig, därför blir detta min gåva till dig. Jag tog mållös emot märket som jag beundrat sedan jag var liten pojke, nu var det mitt. Ja, rättare sagt mitt och Old Tags, för det kommer alltid att förknippas med honom. Jag klättrade ner och lyfte ner min väska från bilflaket. Old Tag startade motorn, en sista ögonkontakt oss emellan, sedan körde bilen bort i ett dammoln. Jag tyckte mig sett tårar i min gamle väns ögon och en mörk tanke slog mig, detta var ett avsked, vi skulle aldrig ses igen. Jag nickade åt vakterna som öppnade portarna och jag steg in i vuxenvärlden. Portarna stängdes med en demostrativ smäll bakom mig.

En krigshjälte har stupat.
Några dagar efter Old Tags resa med mig till armeskolan gjorde han ensam sin sista resa. Tidigt en morgon uppmärksammade postmannen att vår lastbil stod med motorn igång utanför Old Tags hus. Postmannen misstänkte att något hänt och kontrollerade om Old Tag var hemma. Ingen svarade på postmannens knackningar men när han tittade in i bilens förarhytt fick han svaret. Det visade sig sedan att Branan McTaggart dött av den kula som en tysk soldat avfyrat för över 40 år sedan. Kulan som läkarna aldrig hade vågat operera bort, hade slutligen nått hjärtat. Den gamle krigshjälten hade stupat i strid.

Old Tags silvertistel som tillverkades av hans far år 1941 pryder än idag min mössa och kommer alltid att göra.

Ian McOwen

Branan McTaggart
RIP

3 thoughts on “Mannen med Silvertisteln del 4

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s