Återblickar i Australien

Mormor och morfar är båda borta men deras livsverk lever vidare, nu väl förvaltat av min morbror. Efter ett besök för några år sedan som gav mig känslor som jag inte kan eller vill glömma skrev jag ner dessa nostalgiska rader.

Morbrors gård i Queensland, Australien 2005

En stor förändring sedan förr märkte jag omedelbart när jag steg av bilen. Ljudet eller rättare sagt skall från flera välkomnande lösspringande hundar. På ”mormors tid” förekom hundar sällan, hon gillade inte att de sprang runt överallt och skrämde hästarna. En jillaroos/hästflickas ridjur blev en gång irriterad på en närgången hund och skenade. Jillaroon föll av och fick benskador. Dessutom sket de litet här och där, mormor tyckte därför de var grisar och förbjöd hundar inom gården. Men nu nästan vimlade det av glada ”grisar” som verkade trivas med hästarna och deras Jillaroos.

Det gamla förrådet där Bluey och jag  nyfiket se länk –> här tjuvtittade på nakna flickor, är jämnat med marken. Nya förrådsutrymmen var nu byggda i anslutning till en mangårdsbyggnad och garage. Nya tider krävde nya livsvillkor, här rensades nu mycket onödigt bort. I en hörna i den gamla delen av av stallet hade samlats en massa sedan länge oanvända riddon, det mesta söndrigt.

Här hittade jag oväntat min allra första egna sadel. Jag blev glatt överraskad, hade trott att den var borta från denna världen. Men den hade alltså överlevt, bland andra gamla uttjänta sadlar. Att det var min sadel rådde ingen som helst tvekan då mina initialer välment men illa hade ristats in av en tanklös tolvårig pojke för 23 är sedan. När jag nu stod framför sadeln kände jag en kort stund den lyckokänsla då jag en gång för länge sedan mottog den som en gåva av morfar. Sadeln var nu gammal, den var repig, den var ful…men den var min

Efter timmars idogt arbete med alltmer ömma armar såg sadeln nästan ut som ny, nåja, som en sadel i alla fall. Jag ville så gärna prova den igen och valde en häst som faktiskt påminde om min käre Cobber från barndomen. Ol’ Brom var en snäll häst som senast nyttjats som riddjur för nybörjare och barn. Ol’ Brom var också en konstig en, krävde mjukt sagda ord, klappar och smek och uppförde sig oftast som en kelig tamhund. Morbror svor på att det var en Waler, men han svor med glimten i ögat, ingen trodde väl att detta var sant. Men O’l Broms härstamning spelade mindre roll, han var av alla en mycket omtyckt häst.

Denne gamle kämpe kände igen en god ryttare på sin rygg som gav honom fria tyglar och då bjöd Ol’ Brom på en yster ritt ut i outback. Med frustande näsborrar och med glöd i blicken fick hans gamla lemmar spänst som om han vore en elegant Lipizzaner från Spanska ridskolan i Wien. Min akubra flög av i farten, hakremmen var inte på men den fick jag plocka upp på vägen tillbaks. Vinden tog tag i mitt något oklippta hår och jag skrek ut min glädje över friheten, acompanjerat av klappret från min ridkamrats hovar. Jag var pojke igen och livet kändes i den stunden så underbart, jag älskade allt och alla. Coooeewaaah!

Vid en billabong liknande denna, stannade vi till för vila och vatten. När jag plockade fram lite färdkost från sadelväskan kom åter känslor från förr över mig, denna gången av sorg. Jag mindes den stackars vilda hund som döende släpat sig till den enda plats där den kände trygghet, en mötesplats med en tolvårig pojke som inte var där. Då begravde jag den vid en billabong  och återvände aldrig dit igen. Läs om den händelsen –> här

Jag kände mig iakttagen men ingen syntes till någonstans. Det var en egendomligt vacker och vemodig känsla. Även Ol’ Brom märkte tydligen av stämningen, han puffade mig med nosen som en gång gamle Cobber gjort NannyMolly hade lärt mig att mycket av det som kallas vidskepelse inte behöver vara osanning. Kalla mig gärna skrockfull men när jag red från platsen lämnade jag resten av min färdkost där…till något..någon…kanske en vild hund.

Fair Dinkum
Ian

4 thoughts on “Återblickar i Australien

  1. Margaretha

    Oj, så länge sedan jag hälsade på i din blog – jag har nog blivit lite av en slöfock, men jag tänker på dig, Kojki, ann-Sofi och en del andra emellanåt.
    Önskar dig en trevlig sommar
    Margaretha /etiop

    Svara
  2. Doris

    Tack för alla underbart levande berättelser om din barndom och folket som du lärde känna, du borde sätta samman dem till en bok !
    Önskar dig en skön fortsättning på helgen, kram.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s