NannyMolly-mitt Helgon Del 4


NannyMolly ”kommer hem”
Molly var resklar, hennes tillvaro på den gröna ön gick mot sitt slut. Allt var packat och klart för avfärd, alla farväl avklarade. Tvätteriet övertogs av ett par som lovat fortsätta i Mollys anda, ett löfte som de bröt så snart kontraktet var skrivet. Mollys bror, som fått se sin bil brinna i hat mot hans politiska hållning hade flyttat norrut. Soldaterna hade rest hem och själv antog hon min fars anbud att flytta till vår gård i Scotland för att sköta och undervisa husets lille son, det vill säga mig. Molly älskade barn och barn älskade henne, det var tragiskt att hon aldrig sjäv blev mor.

Under den tiden Molly hade sitt tvätteri inträffade en sorglig händelse. Rois, en ung ensamstående flicka med ett litet barn, var en av de  mest omtyckta av alla tvättflickorna. Hon bodde i ett av Mollys rum och all hennes fritid upptogs av hennes kärlek och omsorg till sin dotter. Arbetskamraterna skämtade, du skämmer bort henne, här har du ju det tryggt, är du rädd för att någon ska ta henne ifrån dig?

Detta hände tyvärr i detta skamliga fall. Det största tvätteriet i Dublin sköttes av nunnor i en viss Orden. Här kunde oroliga föräldrar med ”vilda” barn lämna in dessa för bättring hos nunnorna. Flera av de olyckliga flickorna hade dessutom fött ”horungar”. Nunnornas syfte var att befria flickorna ifrån deras synder. Detta skulle ske genom djup katolsk tro och arbete. Flickorna utsattes för fysiska och psykologiska bestraffningar, tvingades arbeta åtta till tio timmar om dagen, sju dagar i veckan utan betalning. Deras arbete bestod  mestadels av tvätt åt hotell, universitet, präster och nunnor. Detta hade pågått i många år, alla kände till  nunnornas tvätteri men ingen kände till vad som verkligen skedde bakom väggarna där, ända tills….


En dag besöktes Molly av en poliman tillsammans med ett surt blängande par och en nunna med ”fromt” utseende och sätt. Paret var föräldrar som på omvägar hade  hört att Rois, deras minderåriga dotter som rymt från nunnors beskydd, befann sig boende och arbetande i Mollys fastighet. Polisen hade befogenheter att hämta flickan med barnet för att återbörda dem till nunnorna.

När Rois tillkallats och fått besked blev hon förtvivlad och skrek hysteriskt ..Molly, åh Molly, deras tvätthus är ett fängelse med slavarbete och grymma straff för varje enkel förseelse. Det värsta är att  de tar våra barn ifrån oss och ger bort dem till andra. Förlåt att jag ljög om min ålder Molly, men lämna mig inte till dem, låt dem inte ta mitt barn.

Molly nekade att lämna ut Rois och hennes barn, jag vill först tala med en lagklok, blev hennes svar. Föräldrrna visade öppet sin vrede över det fråcka svaret och nunnan tappade sin ”fromma” image och varnade för faran om ungdomars väg in i skärselden. Polismannen insåg det omöjligt att lösa problemet på plats och sade sig återkomma efter ytterligare order från överheten.

Molly och alla de oroliga kvinnorna trodde nu att saken var avklarad till Rois fördel. Men så skedde inte. Några dagar senare infann sig ett antal civilklädda poliser plus några nunnor med någon slags högre position inom deras Orden. Till Mollys fasa fördes den skrikande, vilt sparkande Rois med våld in i en polisbil, tydligen för färd mot nunnornas tvätthus. Barnet tog nunnorna med sig i en annan bil och de försvann under burop från tvätteriets flickor.

Med lagens och religionens hjälp slets ett litet barn bort från sin moder. Det blev också som Rois hade befarat, barnet adopterades bort till okända personer. Rois arbetade som en levande död bland de andra olycksbarnen i nunnornas hus. Hon hade betraktat Mollys tvätteri som himmelriket och nunnornas tvätteri som helvetet, förklarade hon senare för allmänheten när de hemska förhållandena blev kända.

Åratal senare när en del av marken vid det nedlagda Magdalenatvätteriet skulle delas av till försäljning gjordes fasansfulla avslöjanden. En massgrav med stoft av flickor/kvinnor som dött under tiden de arbetade på tvätteriet skulle flyttas. Graven innehöll lämningar av ett större antal kroppar än vad nunnorna uppgivit, varav flera utan dödsattest.  Trots flertalet kyrkliga anklagelser om  lögner,  ryktesspridning och sensationshysteri  står dessa hemska händelser som en svart  fläck i den gröna öns historia.

Molly och Rois behöll kontakten och en dag fick Molly ett brev från Rois där hon berättade att hon funnit sin dotter. Adoptivföräldrarna fruktade att myndigheterna skulle ingripa mot dem, så de lät därför Rois ta ta del i barnets liv. Efter flera år av ängslan och saknad  blev detta en halv seger för rättvisan. Men politik och svek om dessa hemska händelser bidrog till att Molly kände sig otilräcklig och olycklig och önskade sig  bort från sitt annars så älskade Dublin och Ireland.

En  vacker höstdag 1972, på sitt fyrtionde levnadsår, anlände hon till Scotland. Min NannyMolly ”var hemma”!

Ian McOwen ©

Fortsättning » Del 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s