Vad hände Curly Bob Del 3

När jag för flera år sedan besökte min morbrors gård i Queensland, Australien fick jag berättad av honom sanningen bakom Curly Bob’s våldsamma död.

Queensland, Australia 1998.
Det var årets festival i Woodford och staden var fylld av glada människor. Men alla hade inte kommit dit för festivalens skull. En ung Aboriginkvinna hade besökt sin fängslade make i Woodfords fängelse. Med sig hade hon sin tolvåriga dotter. När de stod och väntade på den buss som skulle föra dem hem, erbjöd en man dem lift med sin bil. Kvinnan brukade vara misstänksam mot vänliga vita, men för sin trötta dotters skull godtog hon den erbjudna hjälpen.Efter några mil stannade föraren vid en gammal husvagn för att där hämta upp tre män. Kvinnan blev förskräckt och ville lämna bilen. Men männen flinade åt hennes böner och började genast bli närgångna och föra grovt språk. Hon hotades med att om hon inte höll sig lugn skulle de kasta ut dottern i ödemarken. Stel av fasa höll hon hårt om sin skräckslagna flicka. Vid denna tid hade en våg av våldtäkter drabbat svarta kvinnor i outback, kvinnan förstod vad som väntade.

Några timmar senare stannade bilen framför en förfallen före detta bensinstation. En brand hade slukat det mesta av byggnaden, men återstoden hade nödfälligt rustats upp. Dit släpade männen kvinnan och hennes dotter. Modern försökte skydda sitt barn men fick ett hårt slag i ansiktet och kläderna slets av henne. En spritdunk plockades fram, här väntades ett rejeelt party. En av männen tände en oljelampa och  det fladdrande ljuset avslöjade odjurens ansikten som med lystna blickar vände sig mot den stackars flickan. Hon började skrika hysteriskt. Dessa skrik förändrade plötsligt scenen i huset.

Från en skraltig säng i ett hörn steg en skräckinjagande gestalt fram i det halvmörka rummet. Männen backade förskräckta inför synen. Framför dem stod en man med brandärrad och krokodiltuggad kropp med ett huvud utan hår och ögonbryn.

Denne märkte med en blick vad som höll på att hända. Han tog ett par snabba steg fram mot dörren, öppnade den och gjorde tecken till de två kvinnorna att försvinna. När dessa var ute vände sig främlingen mot de tre männen. Dessa såg sitt lovande party gå om intet och angrep rasande med knivar.

Curly Bob hade överlevt två svåra strider mot döden men med skador som med tiden förvärrats. Rykten påstod att han var döende och bestämt sig för att ensam sluta sitt liv i resterna av sin bensinstation. Det blev inte så, visserligen dog han där, men inte ensam.

Ägaren till en fårklippningsstation sände ett radiomeddelande till  polisen om ett stort rökmoln från en brand någonstans. Eftersom det var utsatt allmän brandrisk sändes några bilar dit.

Polisens rapport.
Branden bestod av en personbil som antänds. I närheten påträffades två svarta kvinnor. Dessa fördes senare bort av civil polis, troligtvis till sina hem. I byggnaden läg tre män döda, alla hade fått skallarna inslagna, En fjärde död man som var täckt av blod från ett stort antal knivhugg låg nära den brinnande bilen. I bilen hittades ytterligare ett lik på förarplatsen. Tydligenvar var det en uppgörelse mellan fem män om två horor som här skett ansåg utredarna.

Den svarta kvinnan vittnesmål räknades som otillförlitligt trots att hon talade god engelska och hade ett bra och ansvarsfullt arbete i ett stort varuhus.  Men hon avskedades senare därifrån och sändes med dottern hem till den by som hon lämnat för åratal sedan. Historien tystades ner, det var dålig reklam för nationen.

Men rykten spreds och så småningom kom sanningen fram. Svårt knivskuren  hade Curly Bob  slagit ihjäl tre män med en domkraft. Den fjärde hade flytt ut till bilen. Men med spritdunken och den brinnande oljelampan hade Bob släpat sig ut ur huset mot bilen. Mannen i bilen hade aldrig en chans.

Curly Bob skyfflades ner i en enkel grav inför ett fåtal nyfikna besökare. En präst läste några korta ord, inga tal, inga sånger, inga tårar. Ändå talas det än idag om denna egendomliga begravning. För plötsligt hördes från avstånd och från flera håll som ur en spöklik ritual, det dova ljudet från flera didgeridoos, Aboriginernas blåsindtrument.  Dess toner stegrades för att sedan sakta försvinna i tystnad.

Det enkla träkorset har för länge sedan försvunnit. Ingen vet idag säkert var Curly Bob’s grav ligger. Ingen…utom Aboriginerna…De vet! Ibland förs genom vinden röster av två kvinnors sång från ödemarken. En hyllningssång till en död krigare, sägs det.  Vem sjunger och vem sjunger de för…ingen vet…utom Aboriginerna…De vet!

Ännu ett olöst mysterium är de försvunna resterna av den byggnad där Curly Bob dödades. Platsen där hans älskade bensinstation och verkstad stod är nu en totalt öde plats. Allt är borta!


Ibland händer det att Curly Bob dyker upp i mina tankar. Då minns jag när jag som tolvårig pojke äcklades av hans erbjuna karamell. Jag minns och jag skäms.

RIP
Robert Landon (Curly Bob)

Fair Dinkum
Ian

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s