Solsidan eller Skuggsidan

Jag läste på en blog om samvete och en annan blog om snällhet. Då drog jag mig till minnes en dag för flera år sedan. Det som då skedde beskriver jag här utan några djupa förklaringar och skäms heller inte för att jag minns den dagen med gott samvete

Jag har en vana, enligt flera av mina vänner en ovana. Den kostar mig pengar dessutom…men, men, jag fortsätter ändå. Vad kan detta hemska vara? Jo, jag skänker bort pengar till människor som tigger. Förr hade jag nästan som princip att aldrig ge tiggare något, jo kanske några mynt någon gång. Men en händelse för några år sedan ändrade på detta.

Det var en solig majdag, jag hade just fått betalt för ett projekt till en tysk firma, en ganska hög summa och till min glädje och förvåning också en bonuspeng. Tyskarna brukar inte vara så givmilda annars. Det var lunchtid, jag var ensam på väg att äta på en av stadens bästa restauranger, på aftonen hade jag tänkt fira med några av mina bästa vänner. Men nu ville jag vara ensam med mina tankar och funderingar. Plötsligt i gatans arkad dök det upp en man som tilltalade mig, han tiggde pengar. Det var man med slitet ansikte och slitna kläder, en man av den typ som finns i alla städer, oftast i närheten av en spritbutik. Hans röst var lugn, inte alls obehagligt sliskande, jag fylldes av någon anledning av skam för min egna feta börs. Jag är hungrig, sade mannen, har inte ätit på två dagar, pengarna ska vara till mat.

Jag trodde honom inte, han ämnade naturligtvis inköpa billig sprit för pengarna. Men jag tog fram en hundra-kronorssedel och räckte mannen. Mannen tittade på sedeln och sedan forskande på mig och sade. Det var verkligen gentilt av min herre, nu kan jag bjuda ett par hungriga kamrater också. Ja, tänkte jag, litet billigt vin tackar de säkert inte nej till. En man som tydligen var anställd i den affär vi stod framför kom ut från denna och skrek åt den tiggande mannen att han skulle försvinna. Jag vände mig mot affärsmannen, fick ögonkontakt och bara blängde på honom, han tystnade och försvann in i butiken. Försvunnen var också den tiggande mannen, borta i folkmassan, många var på väg att äta lunch, andra på väg att dricka sin lunch, tänkte jag. Nu dök det upp en ny figur som hade åsikter om mig och den tiggande mannen. Jag såg att ni gav honom en hundralapp utan att ifrågasätta hans förklaring, sade denne, antingen är ni vänligheten själv eller bara dum. Jag kommer ihåg att jag lämnade platsen med svarsorden: troligen en blandning av vänlighet och dumhet. Och fördomar.

När jag nästan kommit fram till restaurangen fick jag syn på min tiggande man igen. Han lämnade precis en korvkiosk med en påse och styrde stegen mot några träbänkar under skuggande träd. Där satt tre av hans förväntansfulla kamrater med hungriga magar. Två damer som satt på bänken bredvid reste sig och gick när min tiggande man öppnade sin påse, de räknade med att den naturligtvis innehöll sprit. Men påsens innehåll var korvar, mat till dessa samhällets stackare, även om det var ett mellanmål innan det flytande som kanske väntade. Jag såg hur dessa män delade sina tiggda pengar med varandra och kunde inte låta bli att tänka, hur hade de blivit så, vad hade slagit fel i deras liv och varför behandlades de så illa av många människor. Jag kände skam för mina egna förutfattande meningar och fördömande jag haft om dessa personer.

När jag nådde fram till restaurangens ingång stannade jag till. Jag såg solen lysa klart på mig denna dag, jag såg de tre männen i skuggorna av träden, ingen sol lyste på dem. Så var naturligtvis svaret, vi kan hamna i solen eller i skuggan i detta liv. Vi har ett val, heter det. Men har vi alla det?

Det var lunchtid, jag stod en stund i tankar vid restaurangen med handen på entrédörrens handtag. Så släppte jag handtaget, vände jag om och styrde mina steg mot korvkiosken…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s