Berättelse i 6 delar om min kära mormors dramatiska liv i Australia /Del 1
En varm sommardag besökte jag en väns lantgård någonstans i Danmark. På eftermiddagen lånade jag en av hans hästar och red ut i den vackra lantliga naturen för att endast koppla av. Jag hade just passerat en gammal gård som verkade vara öde då regnet började ösa ner. Jag måste erkänna att sedan jag var pojke har jag älskat att galoppera fram i strilande regn mot mitt öppna ansikte. Men denna häst visade tydligt att detta var en dum idé så jag red bort mod det gamla huset för skydd. En vägg på ena gaveln hade avlägsnats men taket var intakt så huset erbjöd ett fullt dugligt regnskydd. Jag väntade inte att regnbyn skulle vara så länge så jag satt kvar i sadeln försjunken i tankar. När regnet slutade blev det tyst en lång stund, endast ljudet av ett skrikande barn hördes på avstånd.
Då fick jag en konstig men varm känsla… en känsla som sakta omformades till ett ansikte… ett kärt ansikte…min mormors.
Det kändes som om mitt hjärta öppnade sig för att därifrån sända mig bilden av detta av mig älskade ansikte….och jag förstod plötsligt varför minnet av mormor uppenbarade sig just i detta ögonblick… jag mindes berättelsen jag hört som barn.
Queensland, Australia 1919
Hettan hade varit olidlig i nästan en månad, de två närmaste vattenflödena hade torkat ut och de många spridda billabongs liknade i bästa fall gyttjepölar runt farmen i territoriets outback. Hästar och boskap hade redan drivits mot vattenområden på avstånd och fåren transporterats med inhyrda lastbilar till andra stationer. Gården föreföll övergiven men röster hördes innifrån huvudbyggnaden. En kvinnas skrik, en manlig tröstande röst. Ett barn väntades inträda i denna stekheta värld, men stretade emot. Kvinnans make var villrådig, han visste inte att läkaren som skulle infunnits sig för timmar sedan stod med överhettad bilmotor någonstans på vägen.
Moder natur kan ta men kan också ge. Det började först stänka svagt, sedan öppnade sig himlen och släppte ut sitt livgivande vatten. Genom regnets smattrande mot taket uppfattade farmaren rop från gårdsplanen och öppnade dörren i tron på att det var doktorn som kommit fram. Det var det inte, ute i störtregnet stod en ung man och släckte sin törst ur en regnfylld fältflaska. Den unge mannen, närmast en pojke, var iklädd arméns byxor och skjorta så farmaren antog att det var en hemvändande soldat. Frustande vid stallet avslöjade att besökaren anlänt beriden och då som en äkta hästman sett till djuret först. Den avsadlade riddjuret stod nu innanför stallöppningen med en stallfilt över sig, sörplande vatten ur en träspann. Plötsligt slutade regnet, det smattrande och forsande ljudet ersattes av en nästan spöklik tystnad, endast ett svagt motorsurr från en nalkande bil hördes på avstånd. Doktorn var på väg.
Området plågades ofta vid denna tid av efterlysta desertörer och stråtrövare. Farmaren betraktade tigande den unge mannen en lång stund för bedömning. Sedan visade han med tecken åt denne att komma med in i huset. När de båda männen trädde in i rummet möttes de av en blodig syn. I sängen låg kvinnan med ett liten nyss fött men tyst barn hos sig. Den nyblivne fadern stod handfallen men ynglingen tog några snabba steg fram till modern, lösgjorde sin genomvåta halsduk och lade det svalkande tyget över hennes brännande heta panna. Han lyfte upp barnet, vände det och klappade till det och rummet fylldes av barnskrik! Med sin stora kniv kapade han barnets livssträng till modern, hällde vatten från sin flaska över den lilla och torkade med en nersliten bomullsgardin. Sedan lämnade han det ännu skrikande barnet i den lyckliga moderns väntande famn. Snart rådde nästan andaktsfull tystnad i det lilla trähuset, hon höjde sin trötta blick och log mot ynglingen när han höll fältflaskan med de sista dropparna mot hennes läppar.
Det var min blivande mormor som kom till världen i en stund av himmelsk givmildhet av liv på en öde gård vid gränsen till territoriets outback, och detta med hjälp av en ung gudfader som skulle inta en mycket speciell plats i hennes och hennes familjs vidare liv. En mycket märklig gudfader.
Ian
Ian McOwen 