Det nya landet

Mormors blomsterhatt del 6

Sjätte och Sista delen av min berättelse handlar om min blivande morfars spännande liv i Australien.

En av Cads vänner i Cardiff hade en kusin i Sydney som sålde motorcyklar och gav Cad tips att uppsöka denne. Butiksägaren anställde honom på prov som försäljare i affären och blev väldigt nöjd. Cads kunnande och förtroliga sätt sålde många motorcyklar. Han tjänade goda pengar och erhöll dessutom som belöning för sina fina resultat en Waratah motorcykel av senaste model. Eftersom Cad sparade nästan hela sin lön för moderns blivande resa var detta för honom en gudars gåva.

 

När Cad varit anställd i ett års tid sålde ägaren butiken till en bilfirma. Besked kom att det skulle endast säljas bilar nu. Cad stod nu inför arbetslöshet. Men åter var det vänner som kom till hjälp. En Walesare som grävt opaler i Australien rådde honom att ta en chans, Cad var ju van vid gruvarbete. Så en dag lastade han några ägodelar på sin Waratah och styrde mot Australiens opalområde i vildmarken.

Opalernas rike
Coobers Pedy, som på urbefolkningens språk betyder ”vit mans hål” var en beryktat helvetesplats långt ute i South Australias outback. Där tvingades opalgrävarna av den fruktansvärda hettan bo i grottor under markytan. I denna underjord slet Cad på sin jakt efter de dyrbara opalerna. Det var en omänskligt tillvaro som knäckte mången grävare, sprit blev en fälla för många. Men inte för Cad, han hade ett löfte till sin mor att infria. Det hårda arbetet gav ibland sin belöning. Efter elva månader stod Cad framför varje opalletares dröm, ett stort fynd! Han blev rik, mycket rik!

Queensland, Australia
Cad var nu redo att fullfölja sin plan. I slutet av 1938  stannade hans motorcykel med rykande motor invid en liten vattenkälla i Queensland där ett stort område runtom nu tillhörde honom. Ett dammoln som närmade sig avslöjade en rad annalkande lastbilar med byggnadsmaterial. Här skulle en gård och en ny tillvaro byggas för Cad och hans mor.

En tid därefter anlände en advokatfirmas bud till den lilla byn Abercanaid i Wales, Storbritannien, och överlämnade till Cads mor penningcheckar och biljett till Australien. Även hennes föräldrar erhöll ekonomisk kompensation för deras hjälp genom samma bud.

Queensland, Australia 1939.
Här flyttas handlingen fram på grund av att informationskällan gällande denna tid mest bestod av brevväxling mellan Gwenllian och hennes föräldrar. Mycket av denna korrespondens  försvann i den stora översvämningskatastrofen i Queensland några år senare. I början av 1939 stod  byggnaden färdig. Därtill en präktig lada och en mangårdsbyggnad. Duglig personal fanns att tillgå trots att många yngre män valde uniform i denna oroliga tid. Gwen stortrivdes och själv blev hon omtyckt och respekterad av sina anställda. Cad var tidvis borta för att delta i olika motorcykeltävlingar men en bra förman stöttade Gwen och såg  till att allt sköttes perfekt. Odlingarna bestod mest av vete, men också en del tobak och grönsaker. På grund av växande efterfrågan på kött bestämdes det även för uppfödning av boskap.

Cad och Cady
I ärende att inköpa ett antal avelsdjur anlände en dag en resdammig Cad till en gård där han till sin förvåning granskades misslynt av några allvarliga män. Plötsligt öppnades huvudbyggnadens dörr och ut på varandan steg en flicka, den vackraste  Cad sett i sitt liv. Han slet av sig motorcykelglasögonen, hans ögon och tänderna lyste vita i det smutsiga ansiktet. Flickan skulle precis säga något men de båda stod och betraktade varandra under tystnad. De omkringstående männen verkade villrådiga, något sådant hade de aldrig upplevt tidigare. Här gör jag ett frivilligt hopp i handlingen då jag ämnar berätta om denna speciella händelses fortsättning vid ett senare tillfälle.

Queensland, Australia 1944
Den tunga motorcykeln med Löjtnant Cadwallon Jones i sadeln dundrade nerför den dammiga vägen mot den lilla avskilda träkyrkan. Det var ont om tid, permissionen var kort och kriget väntade inte. Genom de nerstänkta glasskydden kunde han förnimma folk som väntade framför byggnaden port. Och där, bland dessa lyste en vitklädd gestalt som en ängel, hans brud.

Himlen lyckönskade genom att skingra de mörka moln och visa sin ljusaste sida. Den ogästvänliga, nästan sterila sträckan mot kyrkan planades ut till en drömlik dimma av blomster kantad väg. Motorcykelns ljud verkade allt svagare tills det helt försvann. Endast vinden susade svagt och det kändes som att sitta på ett moln och glida fram bortom tid och rum

Så beskrev min blivande morfar, Cadwallon Jones, detta minne inför bröllopet, och i dessa ord läser man den stora kärlek han kände för för sin älskade Cadwyn, min blivande mormor.

Epilog
Motorljudet har tystnat. Både morfar och mormor är idag borta. Borta är även Adrian och Cady’s riddare.

Mor lämnade sitt ärvda blomserparadis i Australien, idag sköttes det av hennes brorsdotter. När mor flyttade in i släkten McOwens stora hus i Invernesshire, Skottland, anlade hon nära huvudbyggnaden ett eget ”blomsterparadis”. Far bestämde att det skulle kallas nya ‘Cadys garden’, men mor ville kalla den ‘Adys garden’ efter Adrian. Återigen fick ‘general’ mor rätt över underofficeren,  än idag är blomsterplatsen känd som ”Adys garden”. Här har man i många år sett mors glada ansikte lysa bland alla de blomster som växer upp, skötta av hennes kärleksfulla händer. Alltid klädd i sin gamla trädgårdshatt, en gammal ful sak med slokande stort brätte, Adys hatt, Mormors hatt och nu Mors hatt. Om man noga granskar Adys favoritblommor orchideérna så kan man ibland tycka sig se en Adrian med sina byxhängslen och stora hatt.

God Bless

Ian

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s