Cadwyns Riddare

Berättelsen om min kära mormors dramatiska liv del 2

Jag heter Adrian, sade den unge mannen, mina vänner kallar mig Ady. Denna dag och i det rum där min mormor föddes, skapades av tre människor en vänskapspakt som skulle bestå livet ut. I centrum av denna pakt fanns det lilla nyfödda flickebarnet.

Följande avsnitt av min berättelse om  mormor grundar sig mest på min mormors mors dagböcker och brev.

Queensland, Australia 1920
Nya förhoppningar


Nu följde en svår tid för den lilla familjen. De två anställda som skulle drivit boskapen och hästarna i säkerhet var försvunna och med dem gårdens enda kapital. Drömmen om en välmående gård bleknade bort och för sitt barns skull beslöt föräldrarna att ge upp och flytta till Brisbane. Där kunde de vänta hjälp från släktingar. Men en ung man vid namn Adrian ville annorlunda. Han bad dem vänta med resan till storstaden tills han kom tillbaks. Han utrustades med giltiga intyg, sadlade sin häst och förvann i galopp. Dagarna gick till veckor, ingen Ady syntes till, men de tvivlade aldrig på hans ord. Han skulle återkomma, men med vad?

När nästan två månader hade förflutit fick de svaret. Vid en kulle såg de skuggor av fyra ryttare som nalkades. En av dessa viftade med sin hatt, en stor hatt…Ady! Denne hade goda nyheter att berätta för paret. Han hade avslöjat den kötthandlare som köpt deras djur utan säljarens ägarbevis. Detta var av lagen betraktat som boskapsstöld som medförde hårt straff. Under hot om polisanmälan  ansåg kötthandlaren sig komma lindrigare undan med att betala Ady köpesumman. För den oärlige mannen var var det ingen speciellt hög summa men för familjen hela gårdens existens. En leende Ady räckte nu fram en bankcheck med en god summa till de rätta ägarna.

Sedan pekade han mot sina tre unga följeslagare som fortfarande satt kvar i sadlarna. De där, sade han, är vänner till mig. De är arbetslösa men nu med er tillåtelse anställda på denna gård. Vi ska alla med hårt arbete göra  gården lönande. Så skedde. De närmaste åren gick det bättre för farmen. De fyra anställda hade god hand med hästar, de infångade Brumbies, vildhästar som tämjdes och såldes med god vinst och uppfödning med boskap ökade. Den gamla farmen hade mer utvecklats till ranch, men kallades station.

Queensland, Australia 1930
Min blivande mormor döptes till Cadwyn men kallades Cady av alla. Hon blev bortskämd, inte minst av gårdens fyra anställda som skämtsamt benämndes  ”Cadys Chevaliers”!  Överallt där Cady befann sig dök det nästan alltid upp någon av hennes beridna beskyddare. Vid en grönskande träddunge hade Adrian skapat ett litet blomsterparadis till Cady som omsorgsfullt sköttes av flickan. Adrian ville kalla den platsen ”Cadys Eden” men än idag kallas den ”Adys Eden”.

Queensland, Australia 1937
Cadwyn hade vuxit upp till en ung vacker flicka som drog pojkarnas blickar till sig. Som i sin tur drog  hennes  Chevaliers misstänksamma blickar till sig. Detta skrämde bort en del lycksökare men trafiken av söndagsklädda och välluktande unga män som ”råkade” passera gården ökade trots beskyddarnas granskande ögon och ibland ogästvänliga bemötande. En dag dök det upp en främling som varken var välklädd eller välluktande, snarare tvärtom. Det var min blivande morfar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s