Adrian – Blomstermannen

Berättelsen om min kära mormors dramatiska liv del 3

Sydney, New South Wales, Australia 1899.
Med stelt ansikte med tillbakahållna farvälstårar såg Rosie sin unga dotter motvilligt stiga in i den svarta vagnen, ledsagad av en stram herre. Hon intalade sig själv att detta var bästa lösningen. Sedan hennes make Joe förolyckades i Darling Harbours hade hon svårt att med ett barn leva på en sömmerskas magra lön. Nu väntade i alla fall ett bättre liv för Martha. I fina Kings Cross stannade den svarta vagnen framför en stort tegelhus där en elegant kvinna tog emot.

Husets stora ytterdörr öppnades och med kvinnans hand i sin steg den svarta sextonåriga flickan in i de vitas värld.

Storögt betraktade Martha sin nya omgivning, allt var som en dröm, en saga. Men öven denna saga innehöll ondska, i detta fallet nittonårige Evan, sonen i huset. Denne var avskydd av alla utom modern som kallade honom ”min käre gosse”. ”Gossen” kunde inte tygla sin råa sexualitet och hade ovanan att ständigt blotta sig för unga flickor. Klagomål framfördes till modern men tillbakavisades som skvaller. Fadern, som var en hög arméofficer, var sällan hemma. Han överlät allt ansvar på hustrun.

Men det dröjde inte länge förrän Martha började få nattliga besök i sin kammare av husets usling. Först krävde han att hon skulle få hans äckliga organ till utlösning med hand och mun, men snart fick hon genomlida kvavfulla samlag. Evan hotade med att om hon inte höll tyst skulle han se till att polis fängslade hennes mor för att denne sålt sitt barn för pengar. Den skrämda flickan teg och led. Hon skrev så ofta hon fick till sin mor men vågade inte berätta sanningen. Men Modern läste genom raderna att något var mycket fel och förebrådde sig själv. Det sista brevet till dottern innehöll endast orden: Förlåt mig. undertecknat mor. Därefter försvann modern spårlöst.

Adrian
Ingen brydde sig nämnvärt om en ensam svart kvinnas försvinnande. Men för Martha som var förkrossad av sorg kom nästa olycka, hon blev gravid. I november år 1900 födde hon en välskapt pojke. Vem som var fadern fanns det ingen tvekan om, men det tystades ner. Födelseattesten visade fadern okänd.

Enligt obekräftade uppgifter lämnade Martha huset i Kings Cross en kort tid efter förlossningen. Hennes öde är därefter okänt. Men hon fick inte behålla barnet som skickades till ett barnhem, eller rättare sagt barnhus för vita barn långt från Sydney. Pojken döptes där till Adrian. Vid en undersökning några år senare ansåg en av barnhusets raskunniga att Adrian var att betrakta som svart och borde förflyttas till barnhem för sådana. Detta skedde, i januari 1905 anlände pojken till The Bungalow, en skola vid Alice Springs långt ute i Queenslands outback.

Adrians hatt
De närmaste fem åren där finns det inga uppgifter om. I januari 1910 fördes Adrian över till en missionsskola i Mulgoa. Här började ett ljusare kapitel i pojkens liv, han lärde sig sköta om hästar och….blommor. Vid missionen fanns en blomsterodling som sköttes av en äldre man med en hatt som troligen var territoriets största. Den är bra mot solen, svarade han, när människor skrattande pekade på den. Hattens ägare älskade inte bara blommor utan ägde dessutom en förmåga att lära ut sin stora kunskap om dessa. Han fick en trogen och intresserad elev i Adrian som även slukade allt han kom över om blommor. När Adrian var sexton år dog hans vän, den gamle Blomstermannen. Av dennes efterlämnade saker fick Adrian mannens hatt med det stora brättet. Han bar den sedan dess med stolthet.


När läromästaren var borta kände Ady sig ensam och ungdomens äventyrslusta kom över honom. Han ville uppleva frihet i sitt liv. Trots att missionsfolket bad honom stanna drog den sjuttonårige ynglingen ut i en ny värld, ridande på en häst som var missionens gåva till honom. På sitt huvud bar han blomstermannens stora hatt. Första världskriget pågick, Adrian ljög om sin ålder och tog värvning i 1st Light Horse Regiment och deltog i strider i Sinai och Gaza mot turkarna. Dessa kapitulerade i oktober 1918 och strax därefter skeppades regementet hem till Australien. Adrian blev sedan ”den röda jordens Vagabond”, han arbetade som daglönearbetare på flera gårdar och blomsteranläggningar utan en plats värd att stanna på. Detta tills han red in på en liten gård i östra Queensland. En vilsen själ hade kommit hem.

Detta var den tredje berättelsen om min mormor.

Ian

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s