Bihälsning

getingPå en svensk sensommarfest
sågs inbjuden skotte som gäst
uti det gröna gräset på en filt
satt denne man i sin rutiga kilt

Ett ilsket bi som var på offerjakt
upptäckte under denna kiltiga prakt
en hängande ful och egendomlig sak
för tillfället ganska mjuk och slak

Instiktivt biet genast reagerade
och sin pricksäkra gadd placerade
uti slakingen som fick sig en dos
nöjd flög biet sedan iväg sin kos

Saken värkte, svullnaden blev stor
ägaren skrek AJ! och osande svor
sen såg han nyfiket ner på sitt kön
och riktade till sin skapare en bön

Oh käre Gud, ta bort den smärta jag har
MEN LÅT GÄRNA SVULLNADEN VARA KVAR!

Ian McOwen

Edinburgh Military Tattoo

tattobildHär uppvisas musikaliska och andra talanger ur den  brittiska krigsmakten, samväldet och internationella militära band och grupper på den pampiga borgen Edinburgh Castle. Det sker varje kväll under hela augusti.

Edinburgh Tattoo föddes 1950 och ligger nu högt på de flesta Skottlandsbesökares listor – så högt faktiskt, att det blir slutsålt varje år.

Även om Skotska regementes kiltklädda säckpipsorkestrar räknas som de mest berömda och omtyckta  är Edinburgh Tattoo numera etablerat som internationell angelägenhet. Det första utländska band att delta var Kungliga Nederländska Grenadjärerna 1952. Sedan dess har det presenterats band från hela världen.


Edinburgh Tattoo sänds årligen på en mängd olika TV-kanaler, och har en beräknad total publik på 100 miljoner.

Ian McOwen

Kärlek och bröd Del 1

Szeretet és a kenyér – Kärlek och bröd.

Det finns en känd stad i Skottland som fått namn efter landets nationalhelgon Saint Andrew (Sankt Andreas). Det finns även en stad i ett annat land som bär samma namn men stavas Szentendre. Denna vackra plats, känd som konstens och den unga kärlekens stad, ligger i Magyarernas rike, Ungern. Det är här som min sanna berättelse börjar.

Hit kom i mitten av 1930-talet Jovan, en ung Serb för att söka sina rötter och sin lycka. Hans förfäder hade för länge sedan skingrats men lyckan fann han. Detta i form av Alida, en förtjusande ungersk flicka som försörjde sig att i hemmet baka bröd enligt egna recept som hon sålde på marknader och torg. De gifte sig och 1936 föddes deras barn, en flicka som döptes till Eszter.

Paret köpte en förfallen gård utanför staden som de rustade upp till sitt paradis med ett  bageri. Alida älskade att baka, det sades att hennes bröd var bakade med kärlek och blev kända som ”Kärlekens bröd”. Dottern ärvde denna kärleksgåva, hon tillbringade så mycket tid hon fick tillsammans med mamman i bageriet. Jovan levererade till kunder och snart även till deras egna lilla brödbutik i Szentendre, livet lekte.

Kärlek och Bröd Del 2

B u d a p e s t

Den ungerska nazistiska Pilkorsrörelsen utövade ett skräckvälde. De krävde av diverse affärer dagliga leveranser av varor men betalade aldrig. När Jovan och Alida flera gånger klagat hos myndigheterna blev de anklagade som fiender till Staten och hämtade av män i svarta uniformer, Paret försvann i ”Natt och dimma”, dottern sändes till ett barnuppsamlingshem i Budapest. Det enda hon lyckades få med sig var moderns tre tättskrivna receptböcker.

1939 födde en ensamstående kvinna ett gossebarn efter en våldtäkt av en okänd man. Hon lämnade barnet vid ingången till ett barnhem tillsammans med ett brev och ställde sig sedan på rälsen framför ett tåg.. Efter några år överlämnade barnhemmet pojken Janos till en man med det passande namnet Farkas (Varg), en förmögen man som ägde en restaurang, två cafeér och ett bageri i Budapest. Denne lovade pojken en lärlingsplats och ordentlig skolgång. Men det var falska löften, pojken fick slita som slav och bo i en skrubb i restaurangens förråd där hans hälsa blev allt sämre och någon skola var det inte tal om. Men i eländet fanns det en ljusglimt. En av restaurangens kockar var en god man, av honom lärde sig Janos mycket om matlagning. Pojken som var mycket intresserad och lärorik blev snart trots sin klenhet en tillgång i köket.

Samma år lämnade flickan från Zentendre uppsamlingshemmet för att även hon arbeta för Farkas.. Här förenades de båda ungdomarna för första gången i djupaste vänskap.

Sovjet höll dessa år Ungern i ett järngrepp vilket resulterade i uppror 1956. Farkas, som gjort affärer med ryssarna fanns med på  frihetskämparnas dödslista. Nu stod Eszter och Janos skräckslagna och bevittnade hur han blev arkebuserad av frihetskämpar utanför sin restaurang. När dessa drog vidare kom Farkas son springande. Han såg sin far ligga skjuten och pekade rasande på paret och skrek mördare, ni ska inte komma undan!

Eszter grep Janos i armen och de flydde för sina liv. Rykten påstod att paret var inblandade i avrättningen av den hatade restaurangägaren. De hölls gömda av en underjordisk frihetsrörelse som sedan hjälpte dem ut ur landet. Först till ett land utanför Sovjetblocket, sedan… 1964 landsteg de som John och Esther med falska pass i Sydney, Australien.

Fortsättning följer

Kärlek och Bröd Del 3


Flykt i ödemark
De följande åren arbetade de tillfälligt på olika arbetsplatser tills de båda 1972 lyckades få jobb i ett stort bageri. Hon bakade, han hämtade mjöl hos spannmålsleverande bönder med en av företagets bilar De levde billigt och sparade till drömmen om ett eget bageri. De bröd som Esther tillverkade här var helt industriella, aldrig några av sin mors recept, aldrig några kärlekens bröd, det saknade hon.

Företagets ägare var mycket nöjd med paret men en dag 1976 tog han Esther avsides och gav en varning. Trots att Ungern alltmer lättat på förtrycket och närmat sig väst fanns det kvar efterlysningar på mordanklagade, bland dessa Janos och Eszter. Någon okänd man hade besökt företaget och frågat om dessa namn. Företagsägaren visste att det var John och Esther det gällde. Det var dags att fly igen, de vågade inte ta risken att kanske utvisas till gamla landet för rättegång. Företagsägaren var hjälpsam, han överlämnade innestående löner och gav dem mjölbilen till resan.

Paret bekostade bensinen genom att längs vägarna sälja nybakat bröd på servicesställen som av olika orsaker övergivits. En del av dessa innehöll även ugnar av enkel konstruktion. Deras vanligaste metod var annars att baka ”damper” i en gryta med glöd. Esther önskade smaksätta bröden men visste inte vilka bär och växter som var lämpliga och giftfria. Men en dag fick hon hjälp med detta från ett mycket oväntat håll.

Fortsättning följer med avsnittet Napoleon den Vakne

Kärlek och Bröd Del 4


Napoleon den vakne
Han bara stod där, ingen av dem hade sett eller hört honom komma. En lång och mager man av landets naturfolk, iklädd endast ett skynke och med en säck på ryggen. Utan att ge dem en blick ställde han sig framför de påsar med växter, frukter och bär som de mödosamt samlat. Han synade och luktade noga, pekade på en del och sade no shit! Resten av påsarna tömde han på marken med förklaringen shit! Därefter satte sig gubben i skuggan av deras bil, tog ur säcken fram en sprucken lermugg och sträckte fram den med  önskan, piss!

De båda blev förskräckta men innan de hann företa sig något hördes ett skratt bakom dem. Det var en ung resdammig man som ställt sin bil en bit bakom vid vägkanten. Ha ha, jag ser att ni träffat Napoleon den vakne, och det kan vara er lycka här ute i vildmarken. Napoleon menar att han är törstig och vill så gärna få öl.  Här ute i bushen kallas det amber piss.

Esther blev först förnärmad med när hon såg i nykomlingens öppna ansikte med de glada ögonen inbäddade i skrattrynkor, kunde hon själv inte låta bli att le åt situationen. En halvnaken svart man som välter ut en stor del av deras växter och sedan önskar en mugg piss.

Nykomlingen presenterade sig som Bluey och visst var det förmannen på min morfars gård. Bluey hälsade varmt på gubben och gav paret en förklaring. Napoleon är en präst inom sitt folk. Dessa tror att man har två liv, ett i vaken tid  och ett i drömtid,. Napoleon är vaken men även verksam i drömtiden. Han har stor makt, han kan hjälpa eller stjälpa…och nu ämnar han tydligen ge er sitt stöd.

Bloody good shit, utbrast prästen när Bluey räckte honon en ljummen ölbutelj, cheers mate! .Även Bluey framförde en idé efter att ha provsmakat en brödskiva med honung på. Jag vet precis den rätta platsen för er. Följ efter mig så ska ni få träffa människor som kommer att bli mycket intresserade av er och ert kunnande. Så skedde, Bluey, med en stolt grinande vaken präst i baksätet förde  den lilla tvåbilarskaravanen mot ett spännande möte..

Fortsättning följer

Kärlek och Bröd Del 5

En Dröm blev sann
Queensland början 1980. Ett möte mellan flera farmare och boskapsägare skedde på morfars och mormors gård. Ärendet handlade om att bekosta ett behövligt bageri och en brödbutik för Esther och John. Mormor behövde bara ta en tugga av potatisbrödet innan hon utbrast- nu är det verkligen dags för bageri-bygge! Alla på mötet avbröt brödsmakandet för att gemensamt godta förslaget.

Och så blev det. En brödbutik uppfördes på byns huvudgata och bakom butiken ett bageri med en murad bakugn och ett förråd. När jag började skolan i byn en bit från bageriet gick det på högtryck. Bilar från gårdarna anlände ofta för att fylla på sina brödförråd. Esthers bröd var mycket populära men så också andra sorters bakverk som såldes i butiken. Jag älskade deras Lagos och pastejer och alla älskade  Esther. Men hennes man var sjuklig, honom såg vi inte så mycket av.

När bageriet blev för litet anlades ett större strax intill. Mer personal anställdes som bakade under Esthers vakande ögon. Hon lät bygga om det gamla bageriet till övernattningsrum för skolelever som på grund av olika skäl tillfälligt inte kunde ta sig till hemmet. Hon gjorde detta gratis som tack för all hjälp hon och John hade fått på platsen. Men skolelevernas föräldrar betalade gladeligen för stillad oro för sina barn och dessa extrapengar betalade god mat till barnen. De två åren jag upplevde med det ungerska paret var bland de lyckligaste i mitt liv.

Fortsättning följer med sista avsnittet Del 6

Kärlek och Bröd Del 6 – Sista Delen


När elden falnat

Queensland Australia 1995 Den stora beställningen var avklarad, sista transporterna med brödförpackningar hade gått. Nu väntade två dagars fritt för anställda som med god lön på fickan drog hem till de sina. Kvar på bageriet framför den stora ugnens värme satt Esther och John. De höll varandras händer, drömmen de hade tillsammans hade blivit sann. De somnade nöjt tillsammans.

När Esther vaknade var ugnen fortfarande varm men Johns hand kall, iskall. Napoleon den vakne stod i en dörröppning och betraktade henne. Han såg när hon ur de gamla receptböckerna rev sida efter sida som hon matade ugnen med. Samma syn mötte Bluey i andra sidan av lokalen. Han hade anlänt tidigt för att hämta kvittenserna. De båda öppna dörrarna orsakade ett drag som fick  lågor att flamma upp. Ett rökmoln  spreds ut ur ugnen och försvann som ett sista minne av Szentendre. Napoleon knäböjde framför paret och strök med sina händer ömt deras huvuden, Esther var beredd, hon hade varit beredd länge. Flickan från Szentendre och pojken från Budapest gjorde nu sin sista resa tillsammans. Napoleon reste sig och lämnade tyst byggnaden. På vägen passerade han Bluey, en kort ögonkontakt, ett handslag, sedan fortsatte han ut i outback och förvann.

Epilog
Detta var berättelsen om två människor livsresa i två världar Det var inga historiska personer så skälet vi fick lära känna dem var på grund av brev, samtal och andra kontakter mellan människor som de hade träffat under sin levnad. Och en 12-årig pojkes positiva minnen av dem som startade det hela.

Brödbutiken är idag borta och bageriet ett i mängden av alla förfallna husruiner i outback. Den lilla byn gick skiftande öden till mötes. Namnet Nome (No Name) ändrades till St Andrew men blev aldrig godkänt. Sista namnförslaget var åter Ennen men så flyttade så många från byn att det som ett eget litet samhälle försvann. Dödsstöten kom 2011 då översvämmande vattenmassor slog sönder och drog med sig resten av byggnaderna.
The village was no more!

©Ian McOwen

Djävulens Öga Del 1

Förord
Morbrors släktgård och  mors barndomshem i Queensland, Australien 21  augusti 2012
Enligt morbrors önskan skulle jag följa med ett plan som co pilot att hämta affärshandlingar som upprättats mellan en grupp boskapsstationer och farmer i Queensland. Målet var Towoomba, flygplanet en Piper Cherokee. Förste piloten, planets ägare, var en liten skinntorr gubbe i yvigt skägg iklädd en baseboll-cap utan skärm. I mina fördomar platsade han inte alls som ansvarsfull pilot, men shit så fel jag hade! Han var en ”Biggles av högsta klass, Wow!

I Toowomba blev hans Cherokee överraskande beslagtagen på grund av skatteskäl, vi fortsatte i en hyrd Cessna. Imponerande var att gubben i sitt huvud hade en egen mer fullständig flygkarta över outback, han kommenterade landmärken som endast var obetydliga tecken på vanliga kartor. Dewkins, eller Deke som han föredrog att kallas, pekade ner mot en egendomlig mörk dimbank och sade, där under spökdimman finns en Djävulens källa som bevakas av djävulen själv. Jag letade på min karta men där fanns inte platsen märkt ut. Gubben skrattade åt min frågande min. Djävulens källa har i långa tider varit känd av Abos och nu även av vita som undviker platsen. Det betyder olycka att märka ut denna vattensamling på karta, bättre låtsas den inte finns.

Min nyfikenhet var väckt, jag bestämde mig för att ta reda på mer om denna olycksbådande plats. Deke blev smickrad över min vetgirighet och min tydliga beundran av hans kunnande tydligen. Han stannade över på morbrors gård en extra dag för att stilla min nyfikenhet. Kvällen tillbringade vi på verandan med några glas svalkande Amber fluids och ol’ Deke berättade.

Detta är hans historia om Den enögde djävulen och hans källa. Läs och rys!

Fortsättning Del 2

 

Djävulens Öga Del 2

Deke’s berättelse
Enligt Abos legender levde en gång en man som under tid av svår torka ändå dagligen använde källan att bada i. Han straffades grymt med att hans ena öga stacks ut och sedan i skepnad av en människoätande saltvattenskrokodil förpassades till grottor och tunnlar under vattenhålet. Detta odjur sades ofta sitta i en grottöppning vid källan för att med sitt enda öga välja ut sina offer.

”Djävulens Vattenhål” kallades källan av en präst som med ett sällskap badade där på 1860-talet. och flera av de badande försvann spårlöst i det varma, ibland nästan heta, mörka vattnet.

1864 bestämde sig en milisöverste att göra slut på ryktet om det enögda monstret. Han ät transportera en grov mässingskanon uppför en klippformation där det var det fri utsikt över till Djävulens grotta. Med sin tubkikare tyckte han sig se den ondes glödande blick, djävulens öga.Med dubbel laddning spydde pjäsen dundrande ut eld och rök. Men resultatet blev inte som väntat. Den väldiga explosionen orsakade att klippan rämnade och Djävulens Källa slukade kanonen tillsammans med de olyckliga soldaterna. Odjuret fanns fortfarand kvar i sin grotta. Ingen hade sedan dess vågat försöket att utmana Djävulen vid Djävulens källa. Ända tills….

Djävulens källa
I Australiens outback påträffas äventyrliga män som lever av jakt på vilda djur som de levererar till cirkusar, djurparker och museer. Speciellt efterfrågade är krokodiler och giftiga ormar. När en av dessa jägare försvann i vildmarken i februari 1980 ledde spåren mot den fruktade platsen, känd som ”djävulens källa”. Ingen av de annars så modiga men skrockfulla jägarna kände sig manade att ta del i vidare sökande, endast den försvunne mannens båda barn vågade fortsätta. En 21årig dotter och hennes 19årige bror lastade hopsamlad utrustning på en lånad terrängbil och startade sökandet efter fadern. På sin väg träffade de på en engelsktalande Abo som mot belöning motvilligt ledde dem till deras mål, Djävulens källa.

Denna vattensamling var sannerligen en egendomlig och otäck plats. Underjordiska sprickor förde med sig hetta och saltvatten från havet blandades med sötvatten. Detta var verkligen ”dark water”, sikten nere i vattnet var obefintlig. En viss skuld till detta och spökdimman hade också de stora kolgruvorna i området. Deras vägvisare pekade mot en grotta i klippkanten, vände sig om och försvann snabbt därifrån

Djävulens grotta
I en uppblåsbar gummibåt tog sig ungdomarna in i grottan. I skenet från ficklamporna upptäckte de en gestalt som låg på en avsats, det var fadern. Någon krokodil syntes inte till. När den chockade mannen förts bort från grottan till ett tillfälligt läger på avstånd från källan berättade han om sitt möte med den stora krokodilen.

Han hade klättrat ner i grottan uppifrån, utrustad med en Spear gun, en gasdrivande kort men kraftig harpun. Denna var laddad med en lång pil som innehöll ett starkt bedövningsgift i spetsen. Tanken var att träffa krokodilen i strupens mjuka del. Nästan omedelbart blev han attackerad av grottans invånare som kastade honom mot väggen. Liggande bakom ett klippstycke som skydd såg mannen sin chans. Han siktade mot krokodilens enda öga och avlossade en hullingförsedd pil av stål. I plågor dök krokodilen i det mörka vattnet och försvann i underjorden, död eller levande!

Epilog
Morgonen jag skulle resa därifrån befann sig Deke uppe i luften någonstans. Morbror lovade att hälsa från mig och tillade leende. Jag förstår vad du tänker Ian, och du har så rätt. Deke är en av de dugligaste flygare jag vet och som berättare har han inte sin like. Ingen vet vad som verkligen har hänt eller inte hänt, varje lyssnare får avgöra det själv.

Jag nickade instämmande och tog farväl av Deke med en salute mot himlen, och några Skotska visdomsord ”Is fheàrr na ‘n t-òr sgeul innse air chòir” (Better than gold is a tale rightly told)

Ian McOwen

kilshop

Kilt Show For Men

5 juli 2000 adlades världens mest kände skotte Sean Connery till Sir Sean
av Drottning Elizabeth vid en ceremoni som ägde rum i Holyrood Palace, Edinburgh.

Jag bjuder här på en Kilt-show med Klassiska och Moderna kiltar! Vad väljer Du?

Bild 1 Prince Charles. Bild 2 Sådan herre sådan hund! Två skottar på promenad. Den större bär förutom en mysig tröja och rund mage, en Royal Stewart-mönstrad kilt, den lille matchande scarf. Bild 3 Skådespelaren Ewan McGregor i kilt klan McGregor. Bild 4 Rod Stewart i kilt Stewart.

Bild vänster Kärlekspar i kiltar av nappa. Bild mitten Vin Diesel. Bild höger Kanske tjejens pappa.

Sommarkilt av khaki med extra fickor för det nödvändigaste. Cheers! Om dessa vintriga skogens karlakarlar kan man säga helt kallt. “Två skottar i snö varav en skottar i snö”.

Bild vänster Åh, en sådan härlig liten kille, vara lik pappa han ville. Bild mitten Färdig för kalas. Bild höger Det lilla barnet en sovstund tar, i samma kilt, fast mindre storlek som sin far.

Helrutiga män. I mittbilden ses Rugby Idolen Thom Evans (notice de lyckliga damerna i publiken)

Ögonfröjd för kontorets damer, eller vad tycks om dessa herrars “office outfits”?

Populära Skotsk-Ireländska sånggruppen ”Celtic Thunder”. Se/lyssna på dem bland mina >> videos

Skottar I Filmernas Värld
Bild vänster Christopher Lambert (född i USA) i filmen Highlander. Bild mitten Mel Gibson (född i USA) i filmen Braveheart. Bild höger Liam Neeson (född i Nord Irland) i filmen Rob Roy, min favorit.

WOW!
Sist men inte minst…MacHoff!
Självaste David Hasselhoff poserar i kilt.

Jag har medvetet undvikit den obligatoriska frågan
vad jag bär under kilten men den som envisas
kan få mitt svar >> här…...

Taigan – Legenden

För flera år sedan fanns en omtyckt skribent på Passagen som i högst personlig stil beskrev sina tankar om sitt skogs och jägarliv. En del av oss på Passagen vet hans namn men det var under signaturen ”Taigan” han var känd. Det kommer troligen aldrig att finnas någon som denne skogsman och jägare på passagen på så hög nivå. Han skröt aldrig om sitt vapen, tillverkare, ammunition, kaliber mm, utan betraktade bössan som sin naturliga jaktkamrat. Det uppstod vissa problem med namnet som medförde att Taigan tvingades registrera sig som ”Tajgan”. Det finns även en ”copycat” som kallade sig ”Tajga”. En trevlig tjej men dock ingen Taigan!

Taigan är idag borta men hans ord är i högsta grad levande, här är ett litet axplock.

Trevlig läsning
önskar
Ian McOwen

Stjärnhimleglans
Det är köldgrader. Rimfrosten blänker i stjärnhimleglansen. Ett sångsvanepar med en årsunge har ropat från sjön. De känner nog på sig att is snart drar ett täcke över deras glidyta. Än har de sällskap av gräsänder och lom. Varför ropar mitt hjärta högre än sångsvanen?
Taigan

Aurora Borealis
Landet börjar där ljuset från staden inte längre förmår fördärva stjärnhimlen. En bit bortom där bor jag. I kväll finns ett annat ljus. Norrsken av sällan skådat slag. Ljusdraperier i grönt slår ned och skänker kontur åt barrskogskronor i berg här intill. Så minns jag ock min barndoms norrsken. Det knaster mitt öra inte längre förmår förnimma. Ljudfenomen ifrågasatt av vetenskap men under forskning nu. Månde lärde ge sin förklaring. Ett vet jag i allt fall, minnet av glädjen som barn.
Taigan

Blåst och kyla
Jag har många fjällturer bakom mig där snöspaden utgjort den bästa garantin mot blåst och kyla för det fallet att jag inte nått fram till någon öppen stuga. En natt hade en järv (eller var det möjligen en bjärv :) vinklat av bara ett tjugotal meter från snöbivacken, förstås då den stött på min vittring. Då – i mina yngre dar – var det också en utmaning att övernatta ute. Idag är det enbart en säkerhetsfråga, dvs jag kan om jag måste.
Taigan

Kråksång
Det fina med kråksången är att sångfåglarna kan uppskattas desto mer. Jag kan också uppskatta  råkans krax för det avslöjar faktiskt ett och annat. Den som inte kan sin skog förstår dock inte detta utan föredrar en kanariefågel i bur.
Taigan

Älgjakt
Väck, väck världslig förbannelse! I morgon ser jag fram emot en bra jaktdag. Några minusgrader och tystnad. Kanske ett klagande kliiiiu från en spillkråka i gryningstimmen. Så älghundens skallgivning vid upptaget. Då är jakten igång. Glömd varde då äktenskapliga svårigheter och all annan världslig förbannelse. Väck, väck och kom inte igen! Om nu så väl vore. Men om marken skälver på ett område i livet så är det viktigt att kunna hålla fast vid det som fungerar. Vare sig det är jaktkamrater, annan vänskap eller bara ett jobb som refuge.
Taigan

Hundars skall
Jag brukar sällan tala om jaktresultat utan mer om känslor med anknytning till gränslandet  mellan skog och bygd. Men lördagmorgonen blev precis så bra som jag förväntade mig med flera älghundar som arbetade inom bra håll från mitt jaktpass. En älgko med två kalvar passerade också på bara 60 meters håll men under gångstånd, dvs med hunden hack i häl under tät skallgivning. Vid sådana tillfällen är det synnerligen svårskjutet. Dels måste man tänka på hundens säkerhet, dels ock täcker älgkon upp sina kalvar. Det är ytterst svårt att då locka fast djuren, vilket annars är lätt när hunden är en bit ifrån dem. Jag noterade med vilken försiktighet älgmamman förde fram sina kalvar; ena örat vinklat framåt för att om möjligt lyssna in faror framifrån och det andra örat bakåt men det var nog mer av irritation än för att lyssna på hunden. Den ena kalven fälldes sedan en bit längre bort när hunden tillfälligt lyckats sära på djurgruppen men det var en annan skytt.
Taigan

I all allenaskap
Efter dagens älgjakt har jag avnjutit ett bastubad och svalkat mej på altanen med en mellanöl. Jag rekommenderar Carlsberg Hof. Därefter har jag gett mej i kast med middagsbestyr. När man är allena blir det inte så ofta extravaganser men har man jagat älg. Från slakten i torsdag har jag skurit ut det som benämns utskuren biff. Ni som ätit T-bensstek har haft filébiten på ena sidan av ryggraden (filén sitter på insidan) och den utskurna biffen på den andra sidan (sitter alltså på utsidan av ryggraden).

Biffen har jag helt enkelt lagt i stekpannan och stekt kryddad med svartpeppar. Ingen sås utan jag blandade smör och rikligt med persilja som jag toppade på den serverade biffen. Alltså väldigt klassiskt svenskt. För att bryta det svenska så hade jag råstekt tunna skivor av potatis i olivolja. Potatisskivorna kryddade jag med salvia,

Jag är ju inte så mycket för sallad men en skivad tomat som man häller vitlökdressing på (bara olivolja och vitvinsvingärer+skivad vitlök som fått dra in något dygn i dressingen) + finskurna basilikablad från kryddväxten intill salvian i köksfönstret ger en italienkänsla trots barrsogen här intill. Frostnupna rönnbär, rönnbärsgele, oslagbart till vilt. Frosten frigör sötman i växter som är rika på kolhydratrer .Rönnbären tappar alltså en del beska när de blir frostnupna.
Taigan

All skuld på hunden
De så kallade problemhundar jag har mött har alltid visat sig vara en spegelbild av husse eller matte så vad skall jag tro? Men de lägger precis skulden på den oskyldiga hunden. De föds ju som helt fantastiska individer som Du kan nå hur långt som helst med. Att somliga ändå återkommande lyckas bli drabbade av problemhundar, som tillskrivs kemisk obalans och Gud vet vad för bortförklaringar, medan andra extremt sällan får problem, talar sitt tydliga språk.
Taigan

I de sälla jaktmarkerna
Den äldsta hund jag haft fick bli just 13 år men då talar jag om jakthundar. De sliter hårt men helt och hållet i ren och skär lust. Det är svårt att till sist skjuta sin egen jaktkompis men gör man det rätt så befinner de sig på jaktstigen i all evinnerlighet.
Taigan


En Titt Under Kilten…

…på en stilig och charmig högländare är inte fy skam.

I november 2004 besökte Drottning Elizabeth Argyll och Sutherland Highlanders baracker i Kent för att belöna deras insatser i kriget mot Irak med medaljer.

När Drottningen sedan poserade tillsammans med de dekorerade soldaterna var det en som inte hade arrangerat sin kilt ordentligt. Följden blev då att Drottningen för första gången var med på ett foto tillsammans med en snopp! En höglandssnopp av bästa sort! Syndaren, överste Simon West, verkar vara fullt införstådd med sitt ”misstag”, det märks på hans busaktigt nöjda min. När bilden publicerades i tidningarna blev det protester och vidare visning av fotot var retuscherad, överste West blev ”kastrerad”. Denne glade skotte borde egentligen belönas med extra medalj för sitt mod här.

Sanningen Bakom Denna Bild…

…taget i Hong Kong 24 april 1997, som sågs på framsidan i tidningar över hela världen. Det visar skotska soldater ur det berömda regementet ”Black Watch” som för sista gången halar flaggan vid Hong Kong´s Cenotaph, War Memorial. Efter denna procedur övergick Hong Kong´s formella styre till Folkrepubliken Kina. Många såg en ironi av händelsen som kunde tydas att britterna ”visade häcken” åt Hong Kong´s nya herrar.

Soldaten med den beundrade bakdelen var Lance Corporal Lee Wotherspoon. Han var special-utbildad prickskytt, tränad i vindens påverkan av varje skott. Men denna gång blev han överraskad av en plötslig kastvind som elegant lyfte hans kilt och avslöjade en sexig rumpa till världens beskådande.

Intressant var att Lance Corporal Wotherspoon fick en reprimand av sina högre befäl, men inte på grund av sin visade stjärt utan för att hans ”hosetops”, strumpor, satt på olika höjdnivå.

Alba gu bràth – Scotland forever!
Ian